Igår så var hovslagaren förbi och verkade Turid.

Fick beröm för hennes hovar ännu en gång.  

Det är så skönt nu att dom böjar bli så fina och "normala" igen.

Därimot så var Turid en tjurskalle och på ett sjuhelsikes humör.

Hon är ju som sagt en unghäst och har ju sina perioder och hon är inte rolig att ha och göra med ibland och allra helst inte då hon ska börja tjaffsa när hovslagaren kommer ut.

Hon stod och sparkade med frambenen i luften hela tiden för att försöka komma undan och när han skulle verka henne bak så började hon kicka mot honom med bak benen.. man såg riktigt hur hon siktade och försökte skrämmas och jävlas och sånt accepterar jag verkligen inte för fem öre och inte hovslagaren heller för den delen så jag sa åt honom att säga åt henne på skarpen och ge henne en dask på rumpan.

Hon blev lite paff och gav hovslagaren en blick som oj shit vad hände? varför gjorde du sådär? och efter det så skärpte hon faktiskt till sig rejält och stod snällt och stilla och avslappnat resten av tiden.

Någon måtta får det ju faktiskt vara.

Och det gäller ju att ta dom från början.

Idag så var vi till tandläkaren en sväng.

Det såg bra ut i munnen på henne.

Många tänder har hon tappat nu och det har kommit nya på många ställen så hon skiftar och växlar tänder för fullt.

Tog även bort lite foderinpackningar och slipade lite vassa kanter och sedan så fick hon en vaccination då vi lix var på plats så slipper vi åka in enbart för den om bara dryga månaden.

Tog med mig bettet som vi använder denna gång och det satt jätte fint i munnen på henne tyckte Sara men som jag anade så behöver vi en storlek större bara men det visste jag ju redan.

Hennes huvud kommer ju växa tills hon är typ 7 år så mycket hinner ju hända under dom åren och under kan ju faktiskt ske så lite bättre kanske hennes underbett kommer att bli.

Hoppas och önska kan man ju iallafall. 

Men det är ju ingenting som hon direkt lider av och hon är matglad och äter och tuggar för fullt.

Men jag åker in med henne 2 gånger per år just nu bara för att hålla efter.

Innan vi åkte hem igen så ställde jag henne på vågen där för att väga henne och jag kan säga att jag ligger i lä jämfört med hennes 629 kg.  

Det roliga är att vi skulle vara hos tandläkaren klockan 11.00 idag och jag trodde att Turid skulle vara svårlastad och tjura ihop som tusan och vägra gå in i finkan med tanke på hur hennes humör var igår så jag åkte ut till stallet så jag var där redan klockan 9.00 imorse för att ha gott om tid på mig och började ställa iordning finkan och fixa och dona på samt dricka en kopp kaffe.

När klockan var typ 09.45 så började jag lasta henne.

Vad händer?!?

Jo hon går raka vägen in i finkan och under minuten så var hon lastad och klar och vi på väg och även fast man körde i typ 50 km/h bara för att fördriva tiden lite så var vi ändå framme typ 10.15 så tur det fanns en box ledig som jag kunde stoppa in henne i undertiden vi väntade.

För vi blev ju som sagt väldigt tidiga istället.  

När vi skulle hem igen så gick hon också bara raka vägen in.

Hon stod även blixt stilla både dit och hem.

När ska jag lära mig att inte ta ut någonting i förskott samt sluta att missbedömma min häst?!?

Det är nog lättare sagt än gjort ibland.

När vi kom hem och tillbaka till stallet igen så släppte jag Turid och Hilma i beteshagen bakom ridplanen en stund.

Det blev Turids belöning idag då hon har skött sig så gudomligt bra hela dagen.

Jag är så stolt över min duktiga tjej så det finns inte!

Nu blir det en långpromenad med lilla vovve medans solen fortfarande lyser.