Idag har jag varit rökfri i exakt 11 dagar.
Det känns så himla underbart skönt. :-)

Vad har jag bloggen till egentligen?
Ja ibland börjar man ju fundera.. men det är skönt att kika in här i mellan åt samt att få skriva av sig lite ibland.
Även fast det inte blir så ofta nu på slutet.

Det tog ett tag eller rättare sagt flera månader att hitta min vilja men nu har jag iallafall varit rökfri i hela 4 dagar och jag är så stolt över mig själv!
Jag ska aldrig tända en ciggjävel till i mitt liv nu.
I Fredags kl: 20.30 tog jag min sista.
Saknar jag rökningen? Nej inte ett dugg faktiskt.
Det är så skönt att man nu kan andas friskluft i stället för att förgifta sig själv med en cigg i handen så fort man går utanför dörren och att slippa den där paniken att man kanske glömt cigg paketet hemma osv.
Inget att oroa sig över längre och inget beroende förutom morgon kaffet men det kan jag faktiskt leva med.
Jag har förut haft ursäkter på ursäkter för att slippa sluta och att trappa ner det gick inte alls.. det enda sättet som fungerade på mig var att säga nu röker jag denna sista cigg sen lägger jag av för alltid tvärt och köper inga fler paket och tänder inte en cigg till sedan stod jag på mig.
Det roligaste är att denna gång har varit den jobbigaste av alla gånger att sluta på något underligt sätt men det här ändå gått lättast av alla gånger också. Jag trodde det skulle bli ett helvete med dåligt humör och utbrott men icke.
Lite jobbigt när man just har ätit något och få bort vanan att gå ut då men då har jag pulat in ett tuggummi i käften istället.
Det är underbart med ett rökfritt liv nu och man slipper stinka äckel päckel.

Annars så jobbar man.
Hunnit en sväng till fjällen med älsklingen.

Hästen har fått vintersulor med dubbar runt för här går det inte att köra dubbfritt ;-)
Snö sulorna fick dock vänta tills mer snö kommer så dom åker på nästa gång.
Men nu är det gjort och välbehövligt nu när hon drar vagn att få lite fäste. Inkörningen fortsätter att gå bra.. bärbara ett litet bakslag nu sist då Niklas inte tänkte sig för utan skrämde henne lite så hon blev lite orolig och tvärstannade och började trippa på tårna på stället backa och halvstegra lite men då jag har en känslig häst som även lyssnar på min röst så fick jag henne ganska snabbt att tänka framåt igen och sedan så fick hon gå runt med vagnen tills hon slappnade av igen då gav jag mig så jag gjorde inte en sån stor sak av det hela.
Jag har även bestämt mig för att sluta bort ridningen helt ett tag nu och bara koncentrera mig på körningen så den sitter till 100% och vi känner oss bekväma och säkra i alla situationer och miljöer. Det handlar lixom bara om några månader i vårat liv och det är det värt. Det känns bättre att ha fokus på en sak i taget och det är då man får saker ordentligt gjorda också. Och jag överlever lixom för jag kan ta upp och igen ridningen när vi är klara med körningen jag och blondie har all tid i världen på oss.
Och som sagt ett bra grundarbete och förtroende/tillit är a och o för att lyckas och utvecklas och komma någonvart tillsammans.
Det får jag och Turid när jag visar henne vägen och berömmer henne när hon gör rätt.. när vi har fokus på en sak och inte på tusen olika för det blir bara missförstånd och förvirring då.
Ibland glömmer jag snabbt att min gumma bara är en unghäst fortfarande och helt grön på det mesta.