I Onsdags förmiddag så styrde hästfinkan iväg igen.

Denna gång mot träning och en liten "mini" semester för Turids del då hon fick stanna kvar där borta och får åka hem i morgon eftermiddag igen.

Det var lättare att göra så än att flänga fram och tillbaka som en blå dåre.

Men det hade inte Turid någonting alls emot och dessutom så är det jätte bra träning för henne.

Hon fick en egen hage brevid 2 andra hästar och det lilla fölet är hon dödskär i.

Det har blivit intensivträning 2 gånger/dag nu med min duktiga tjej och framåt går det verkligen.   

Jag lär mig, Turid lär sig och vi utvecklas tillsammans.

Ett super stort tack till Åsa också för all hjälp med Turids inkörning.

Utan Åsa så hade vi inte kommit såhär långt.

Inkörningen är ingenting som jag ville ge mig in på själv på egen hand då så mycket kan gå fel och man kan få en skrämd och bakrädd häst för livet.

Jag siktar mot en trygg och glad körhäst.

Nu har jag och Turid till och med kört med skaklorna fastspända alldeles själva för första gången.

Så nu har man fått pröva på hur det känns också.

UNDERBART..

Snart får man sitta där bakom sin häst i vagnen/släden och bara njuta av en tur ute i det fria.

Jag är en mycket stolt matte till denna goding.

Ikväll så blev det även att sadla på Turid och rida en liten stund.

Det känns verkligen att det var flera år sedan man satt på hästryggen sist men man lär nog falla in i det rätt snabbt igen nu skulle jag tro då man har börjat köra igång lite smått igen.

Just nu så är jag dock inte ett dugg brydd om mig själv på min sits och sånt och hur det ser ut när jag rider typ att allt ska se så himla snyggt och perfekt ut för det är ju ingen tävling vi ska på utan jag lägger all fokus och koncentration på Turid just nu och att hon nu först och främst ska bli 100% trygg med att ha mig uppe på ryggen och även att hon ska lyssna på mig nu när jag sitter på henne och inte bara bakom henne.  

Sedan så får man utöka eftersom det kommer helt enkelt.

Det är 3:e gången som jag rider på henne nu och det kan man faktiskt inte tro.

Man kan redan tro att hon är inriden för hon är så himla snäll, lugn och duktig.

Hon gör ju allt man ber henne om och är med på precis allt.

Hon frågar ofta om hon gör rätt och då man ger henne beröm så blir hon skit glad. 

Hon är så söt.

Men hon vet nog att allt jag gör, gör jag ju för henne!

Eller ja även mig då förstås.

Jag vet då att det blir en härlig tur ut i skogen ute i det fria till veckan.

Och det är någonting som jag verkligen ser fram emot för det blir min och Turids första uteritt tillsammans.

Och Turid ÄLSKAR ju skogen.  

Här rider vi alldeles själva ikväll för första gången utan någon medhjälpare som går brevid oss.

Så nu fortsätter vi så.

HEJJA OSS!

Det här hade jag varken trott om mig själv eller min häst för bara några månader sedan.

Men skam den som ger sig.

Nu fortsätter vi mot våra drömmar och mål och livets resa.

Nu är det läggdax här så att man vaknar pigg och utvilad i morgon.

Godnatt och sov så gott.