Jag har länge länge velat fram och tillbaka hur jag ska göra med min blogg.

Om den ska få vara kvar eller om jag ska ta bort den.

Men efter mycket tänkande så får den nog finnas kvar trots allt.. det är så skönt att få skriva av sig ibland fast att man inte har tid varje dag.

Har tagit mig i kragen och börjat styra upp saker och ting i mitt liv nu och börjat få ihop några pusselbitar och det känns otroligt skönt måste jag säga fast änn att jag inte ens kommit halvvägs ännu. Men det går framåt och jag är stolt över mig själv!

Midna blir bättre och bättre för varje dag som går med våran lydnadsträning och nu kan jag äntligen ha henne lös utan att hon sticker ifrån mig.

Nu kommer hon på varje inkallning.

JAG ÄLSKAR ATT UTVECKLAS MED MINA DJUR.

Turids förtroende och samarbete med mig går hela tiden framåt.

Veckan som har gått har vi enbart ägnat oss åt klickerträning och nh övningar.

Lastpallen som hon var livrädd för kliver hon nu på och av och står stilla på till och med med läskiga sopsäckar på.

Sopsäcken accepterar hon nu mera att jag strycker på henne och sätter på halsen/huvudet samt ryggen men under magen är det fortfarande lite läskigt.

Men som sagt vi skyndar långsamt och tränar för fullt.

Jag vill ju ha en trygg häst som litar på mig.

Har dock inte blivit någon mer tömkörning för oss utan bara promenader i repgrimman här i byn.

Väntar på att veterinären ska komma hit och vaccinera henne samt kolla hennes tänder då hon har typ 1 cm underbett. Vill inte stoppa bett i munnen på henne igen föränn det är kollat och klart.

Annars lever hon livet som en unghäst ska göra och trivs som fisken i vattnet här i Vännfors.

Nu ska jag dricka upp mitt kaffe innan det kallnar och sedan åka och hälsa på syster en sväng inne i stan.

Vi hörs snart igen!